Varningssignalerna intensifieras: efter klimatet, den biologiska mångfalden och sötvattnet har nu en ny viktig gräns överskridits. Den senaste rapporten från det prestigefyllda Potsdam-institutet visar att havsförsurningen har nått en farlig nivå, vilket innebär att sju av nio ”planetära gränser” nu har överskridits.
Rapporten Planetary Health Check från Potsdam-Institutet (PIK), som publicerades den 24 september, ger en oroande bild. De ”planetära gränserna”, det vill säga de nio tröskelvärden som vetenskapen har fastställt för att garantera en säker miljö för mänskligheten, har nu fått ett nytt offer: försurningen av haven. Detta fenomen, som främst drivs av förbränningen av fossila bränslen och förstärks av avskogning och förändrad markanvändning, hotar havens förmåga att reglera klimatet.
Sex andra gränser har redan överskridits avsevärt: klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, avskogning, spridning av syntetiska kemikalier (inklusive plastprodukter), brist på sötvatten och obalans i kvävecykeln i samband med jordbruksinsatser. Endast ozonskiktet och förekomsten av aerosoler i atmosfären ligger för närvarande inom säkerhetszonen.
Johan Rockström, direktör för Potsdam-institutet för klimatpåverkan, presenterar de viktigaste slutsatserna i rapporten 2025 om planetens hälsa. © Planetary Boundaries Science Lab vid Potsdam-institutet & Planetary Guardians
Allt surare och mer sårbara hav
Haven absorberar en betydande del av den koldioxid (CO₂) som släpps ut genom mänsklig aktivitet. Men denna reglerande funktion har ett pris: ju mer CO₂ som ackumuleras, desto mer sjunker pH-värdet i havsvattnet. Sedan industrialismens början har havens surhetsgrad redan stigit med 30 till 40 %, vilket försvagar koraller, skaldjur, plankton och, genom en dominoeffekt, hela den marina näringskedjan. Denna onda cirkel minskar också havens framtida förmåga att binda CO₂.
”Utan hälsosamma hav kan vi inte ha en hälsosam planet”, påminner oceanografen Sylvia Earle, citerad av Potsdam-institutet. Försurningen är en blinkande röd varningslampa på jordens stabilitetsinstrumentpanel. Att ignorera den innebär att riskera ett sammanbrott i själva grundvalarna för den levande världen. ”
Samma konstaterande gör Levke Caesar, meddirektör för Planetary Boundaries Science Lab: ”De hava blir mer sura, syrenivåerna sjunker och värmeböljorna i haven ökar”.
Ett fönster för handling som fortfarande är öppet
Inför denna allvarliga diagnos påminner experterna om att det finns lösningar. Exemplet med Montrealprotokollet, som har möjliggjort en gradvis återuppbyggnad av ozonskiktet sedan förbudet mot skadliga ämnen 1987, visar att samordnade internationella åtgärder kan ge resultat.
”Vi måste visa samma beslutsamhet för att återställa planetens hälsa och skydda haven”, insisterar Paul Polman, vice ordförande för FN:s Global Compact. Johan Rockström, direktör för PIK, vill ändå vara uppmuntrande: ”Även om diagnosen är allvarlig, är fönstret för läkning fortfarande öppet. Misslyckande är inte oundvikligt, det är ett val. Ett val som måste – och kan – undvikas”.
Forskarna upprepar att misslyckandet inte är oundvikligt. Ändå förändras havet redan i tysthet. Kommer planeten att ta vara på denna sista chans till läkning, eller kommer den att låta denna ”röda varningslampa” blinka tills det är för sent?
