I delstater som New York, Michigan och Wisconsin har man registrerat flera observationer av hjortar med missbildningar och knölar. Dessa knölar, som framför allt syns på huvudet, halsen och frambenen, väcker oro för djurens utseende, vilket har lett till sensationella rubriker i media och reaktioner på sociala medier.
Debatten om dessa djur går utöver den estetiska påverkan. Jägare, konsumenter av viltkött och till och med tjänstemän från viltvårdsmyndigheter har försökt klargöra om dessa skador utgör en hälsorisk. Den massiva spridningen av fotografier, som den i den utvalda bilden, förstärkte oron. Bakom detta scenario finns flera vetenskapliga förklaringar.
Viltvårdsexperter förklarar att dessa utväxter oftast är relaterade till virusinfektioner som papillomvirus hos hjortar, vilket orsakar hudfibrom. Även om de är chockerande att se på, påverkar de i de flesta fall inte djurets hälsa allvarligt och utgör inte heller någon risk för människor, förutom i undantagsfall där immunförsvaret är försvagat eller i kombination med andra sjukdomar.
Vad är orsaken till dessa vanställda hjortar med knölar i USA?
Även om det kan låta lite vulgärt att kalla dem ”vanställda hjortar” är det ett sätt att beskriva de exemplar som drabbats av hudfibrom, även kända som ”hjortvårtor”. Det handlar om godartade utväxter på huden som orsakas av ett papillomvirus som är unikt för dessa djur.
Tumörerna kan variera i storlek, från små knölar till massor som når storlekar som liknar en golfboll. De sitter vanligtvis i ansiktet, på halsen och på frambenen. Även om de är iögonfallande och ibland groteska, påverkas inte de flesta hjortars allmänna hälsa.
I extrema fall, när fibromerna utvecklas nära ögonen eller munnen, kan de hindra synen eller ätandet. Ändå hävdar experterna att dessa djur klarar sig och att det inte är en dödlig sjukdom.
Hur sprids denna sjukdom bland hjortar?
Smittan av viruset mellan hjortar är kopplad till kontakt med kontaminerad vegetation, men också till insekter som myggor, fästingar eller loppor. Under de varma månaderna ökar spridningen av dessa parasiter överföringen av sjukdomen.
Djurspecialister förklarar att denna sjukdom inte är ny. Faktum är att det finns uppgifter om vanställda hjortar sedan 1950-talet. Det som har förändrats är den hastighet med vilken bilderna idag sprids via sociala medier, vilket förstärker allmänhetens intryck och ger näring åt ogrundade teorier.
Den lätthet med vilken fotografierna sprids har gett upphov till sensationella rubriker och uttryck som ”zombie-ekorrar” eller ”Frankenstein-kaniner”, termer som har använts i lokala amerikanska medier.
Sådana benämningar speglar dock inte någon verklig risk, utan den visuella effekten som missbildningarna ger upphov till.
Är dessa vanställda hjortar en risk för människor eller husdjur?
En av de vanligaste frågorna handlar om möjlig smittspridning till människor eller husdjur. Myndigheterna har klargjort att hudfibromen inte utgör någon fara för människor eller husdjur.
Köttet från de drabbade hjortarna kan konsumeras, förutsatt att det inte förekommer sekundära infektioner och att djuret är allmänt friskt.
Tjänstemän från fiskeri- och viltvårdsmyndigheterna i olika amerikanska delstater insisterar på att det inte har registrerats något fall av överföring till människor.
Ändå rekommenderas jägare att noggrant inspektera varje bit innan den konsumeras. Om djuret uppvisar ytterligare tecken på sjukdom är det klokast att undvika att äta det.
Sociala mediers roll i oron
Även om hudfibrom inte är något nytt fenomen har bildernas viralitet förändrat allmänhetens uppfattning. Fotografier av vanställda hjortar har cirkulerat tillsammans med teorier utan vetenskaplig grund, såsom möjliga mutationer eller epidemiska utbrott.
Som redan förklarats ovan är verkligheten att sjukdomen har dokumenterats i årtionden och är begränsad till hjortar. Problemet ligger i hur innehållet sprids på internet, vilket skapar en känsla av omedelbarhet och oro.
Förekomsten av andra fall hos djur, såsom bomullssvanskaniner med svarta utväxter i delstaterna i Mellanvästern, har förstärkt den virala berättelsen. Även i dessa fall handlar det om hudåkommor som är specifika för varje art och som inte utgör någon risk för människor.
